Sally klev in genom den röda dörren och stängde den bakom sig. Rummet var dunkelt, fyllt av doften från gammalt trä och något metalliskt. Mitt på golvet låg en hög med dammiga böcker och gamla fotografier.
Plötsligt hörde hon rösten igen.
– Du är modig som kommit hit.
Hon vände sig om. Elias stod i skuggorna, nästan som om han hade materialiserats ur mörkret själv.
– Jag visste att du skulle komma, sade han. Det är något med dig, något som inte låter dig vika av.
Sally gick närmare, osäker på vad hon förväntade sig.
– Elias, varför är du här? Varför dyker du upp nu, när allt är så förvirrande?
Han såg på henne med en blick full av både sorg och styrka.
– För att du behöver veta. Jag var som du – fast jag gav upp. Jag lät sanningen krossa mig, och det gjorde att jag förlorade allt.
– Men jag tänker inte ge upp. Jag måste förstå vad som hände med mamma. Jag måste hitta sanningen, även om den gör ont.
Elias nickade, ett litet leende drog över hans läppar.
– Det är rätt inställning. Men var beredd på att sanningen inte alltid är som man hoppas. Den kan vara rå, orättvis och svår att bära.
Sally såg ner på nyckeln i sin hand.
– Vad händer om jag öppnar fler dörrar? Om jag hittar fler hemligheter?
– Då förändras du. Precis som jag sa. Men det är inte bara farligt. Det kan också vara befriande. Frihet kommer alltid till ett pris.
– Hur gör jag för att inte förlora mig själv på vägen? frågade Sally tyst.
Elias tog ett steg närmare och lade en hand lätt på hennes axel.
– Håll fast vid dem du älskar, och glöm aldrig vem du är. Och kom ihåg – ibland måste man våga förlora sig själv för att kunna hitta hem igen.
Sally kände en värme sprida sig inom sig, trots den kalla luften i rummet.
– Tack, Elias. För att du inte gav upp på mig.
Han log, sedan började han långsamt blekna bort, som en dimma i morgonsolen.
– Vi ses snart igen, Sally. Var beredd.
Rummet blev tyst och mörkare än förut. Men för första gången på länge kände Sally att hon hade en väg framåt.
Hon höll nyckeln hårt och visste att nästa steg väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar