FRÅN EN SVÅR UPPVÄXT TILL FÖRÄLDRASKAP "DEL 1"

 "Idag har Linda valt att skriva ett gästinlägg på min blogg, där hon skriver om dom utmaningar hon mött som förälder och hur hennes uppväxt påverkar hennes föräldraskap. Det är inte alltid lätt att tala om tuffa upplevelser, men Linda gör det med stort mod." __________________________________________________________________ 

En Barndom Präglad av Smärta och Mobbning

Jag har hört att när jag var runt 1,5 år gammal, blev jag kastad på en soffa av min pappa bara för att jag inte slutade gråta. Jag minns inte så mycket från min barndom, och det är nog på grund av all smärta och de trauma jag gick igenom. Under min uppväxt blev jag ofta illa behandlad av en förälder, och jag fick ofta känna mig oönskad. Jag blev mobbad i skolan under flera år och hade bara en enda vän. Ingen ville vara med mig eller komma hem till mig, och jag förstår nu varför. När någon ens råkade ta i mig, blev alla runt omkring och sa att jag var "äcklig" och att mina "basiller" smittade.

I skolan var det alltid något, som att folk fuskade för att jag skulle bli arg, och det var som om alla ville att jag skulle reagera. Hemma var det inte mycket bättre. Jag behövde gå på tå för att inte bli skälld på eller för att slippa bli fysiskt straffad. Jag minns att jag blev dragen i håret så hårt att jag fick bulor och att jag ibland fick smällar för att jag inte kunde sova, fastän jag var ett barn som bara hade svårt att somna ibland.

Förlorade Familjerelationer

Min barndom var också präglad av att förlora viktiga familjerelationer. Min morfar försvann ur mitt liv när jag var runt 6 år, på grund av att min förälder bråkade med honom. Jag fick inte prata med honom på nästan 18 år. Min morbror, som jag älskade mycket, försvann också efter att han flyttade till Amsterdam, och min pappa gjorde så att vi inte hade någon kontakt längre. Pappa var bra på att prata illa om människor och göra sig av med dem som försökte komma nära oss.

Det fanns dock några som alltid stannade kvar. Min mormor har alltid funnits där för mig, och under många lov bodde jag hos henne. Vi hade det väldigt roligt tillsammans. Jag fick också en vän som blev som en storasyster för mig, och hon har varit med mig genom många tuffa stunder. Vi har fortfarande kontakt, trots att hon nu bor långt bort.

Ett Nytt Liv i Finspång

När jag var 15 och träffade en kille som var 9 år äldre än mig, förändrades mitt liv. Han blev min räddning och hjälpte mig att komma bort från de svåra förhållandena hemma. Jag flyttade till Finspång, började på en ny skola och fick nya vänner. Det var som en ny start för mig. Jag började må bättre, och jag kände mig som en helt annan person. Där fanns inga bråk, ingen som skrek på mig, och jag började känna mig uppskattad. Efter några år, när jag var runt 19-20, började relationen med min pojkvän att ta slut eftersom vi hade växt ifrån varandra.

En Ny Början Och Vändpunkten

Jag flyttade tillbaka hem, och för en stund var allt bra, precis som under loven. Men det varade inte länge. Allt blev tillbaka till det gamla, och jag började må dåligt igen. Jag gick på tå, rädd för att något skulle explodera, och panikångest blev en del av min vardag. En dag kom min pappa in i mitt rum, satte sig vid mig och sa att han inte ville bli morfar till mina framtida barn. Han sa att han inte ville leva på grund av mig och att jag var orsaken till att han rökte.

Det var ett väldigt smärtsamt ögonblick, och jag blev både ledsen och arg. Min pappa, som skulle vara min trygghet, var den som skadade mig mest. Jag kontaktade socialtjänsten, och de hjälpte mig att flytta. Jag hamnade i Våxtorp, där jag kämpade med panikångest och sömnlösa nätter. Men mitt i allt det mörka var min bästa vän där för mig. Han körde till mig mitt i natten och tröstade mig när jag behövde det som mest.

Från Smärta Till Styrka

Ett år senare flyttade min nuvarande man in hos mig, och han blev min livsvändning. Vi har varit tillsammans i över 10 år nu, och vi har en fantastisk dotter tillsammans. Jag har fått stöd av socialtjänsten, och långsamt har mitt liv blivit bättre. Jag har nu ett bra nätverk av vänner, och de stöttar mig genom alla svårigheter.

Visst har det varit tufft, och jag kan fortfarande känna ångest och få upp gamla minnen, men jag har lärt mig att bearbeta det som har hänt. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv och att inte låta det förflutna definiera mig. Jag har en man som stöttar mig och tre fantastiska vänner som jag älskar djupt. Jag står fortfarande upp, trots allt som har hänt. 

_________________________________________________________________

"Det här var en del av Lindas resa och de utmaningar hon har gått igenom. I nästa inlägg kommer hon att dela med sig av hur hon arbetar med sina känslor och föräldraskapet. Tack för att ni tog er tid att läsa och för att ni stödjer hennes berättelse."