Kapitel 1: Den tysta morgonen
Det regnade, som alltid. Sally vaknade av ljudet från regnet som slog mot taket och fönstren. Det var en kall och mörk morgon, precis som alla andra i Rainwood. Luften kändes tung och fuktig, och hela huset var tyst.
Sally sträckte på sig och gick upp ur sängen. Golvet var kallt under hennes fötter. Det luktade gammalt trä och fukt, som det alltid gjorde här. Men när hon gick in i köket för att hitta farmor, var hon inte där.
Vanligtvis satt farmor vid sitt lilla skrivbord i hörnet, där hon brukade läsa sina böcker. Men nu var stolen tom, och ingen kopp med te stod på fönsterbrädan. Det var tyst. För tyst.
Sally ropade, men ingen svarade.
"Farmor?" sa hon, men hennes röst ekade tomt i huset.
Hon gick genom rummen och letade. Farmor var borta. Hennes hjärta började slå snabbare. Något var fel.
Sally öppnade dörren till verandan. Kylan från regnet var frisk mot hennes ansikte. När hon tittade ner såg hon fotspår i leran. Fotspår som ledde bort mot skogen.
De var för stora för att vara farmors. Och varför skulle hon gå ut i regnet?
Sally tittade bort mot den gamla fabriken. Fabriken hade stått tom i många år. Ingen pratade om den längre, men alla i byn visste att man skulle hålla sig borta från den.
Sally kände hur en oro spred sig i kroppen. Kanske var farmor där. Kanske var det något där som hon inte ville att Sally skulle hitta.
Med hjärtat i halsgropen började Sally gå mot skogen, där fotspåren ledde. Regnet duggade mot hennes ansikte, och hon hade en känsla av att någon – eller något – följde efter henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar