Åh - vilken känsla. Nästan som panik. Det kom så plötsligt, och jag tänkte bara: "nej, inte nu...inte nu." Jag hade en del jag ville få gjort här hemma, men så slog den där obehagliga och jobbiga känslan till. Jag satte mig i soffan, tog några djupa andetag och försökte bara vara i nuet. Fokusera på andningen, en sak i taget. För att skingra tankarna ringde jag min syster och hörde hur hon hade det. Jag frågade om vi kanske kunde ta en sväng och slänga några större lådor, men hon var inte hemma just då. Så det fick bli en annan gång istället.
Efter samtalet med min syster så bestämde jag mig för att fortsätta med det jag hade planerat, och det gick faktiskt bättre än jag trodde. När jag sen var klar satte jag mig ner med en kopp kaffe och lät countrymusiken som spraka i högtalarna fylla rummet. "nån gång skulle det vara kul att åka på en countryfestival"
Men trots det så har den där känslan inte riktigt försvunnit. Jag försöker förstå vad det är som skaver, men det är svårt att sätta fingret på det. Kanske är det för att jag har så mycket jag vill göra och känner mig stressad, fast jag egentligen inte vet varför. Jag har länge tänkt på att fixa ett litet miniatyrboende, särskilt till jul, för min lilla tomtefamilj. Men det har aldrig riktigt blivit av.
Kanske behöver jag bara sjunka ner i soffan, sätta på en serie på netflix och låta tankarna vandra tills känslan släpper.
Detta va då ett litet gästinlägg skrivet av Nillan, där hon berättar hur den där jobbiga känslan bara kan dyka upp från tomma intet. Och man vet själv inte varför!?
"Det är nästan som att du satte ord på mina egna tankar, Nillan. Den där känslan som kommer utan förvarning, att försöka ta en sak i taget och hoppas att det släpper - jag vet precis hur det kan vara."
"Har du oxå dagar där känslorna tar över utan någon tydlig anledning? Hur brukar du hantera det? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet.
( Nilla`s bloggadress: https://sexiga-jag.blogspot.com )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar