EN PÅMINNELSE - VAD HÄNDER NÄR VI DÖMER ANDRAS MISSTAG?

 Det är så lätt att se ner på andra när de gör misstag. Vi har alla varit där – när någon säger fel, missar ett mål, eller snubblar på vägen. Vår första impuls kan ofta vara att tänka: Jag skulle aldrig ha gjort så där. Jag skulle ha klarat det bättre.

Men här kommer en tankeställare: Hur skulle du känna om det var du som gjorde samma misstag? Skulle du vilja bli dömd eller skulle du istället vilja få stöd och förståelse? Det är så lätt att vara den som pekar finger, men kanske är det viktigt att påminna oss om att vi alla är människor. Vi gör misstag, vi snubblar, vi missar – och vi lär oss. Och det är just i dessa ögonblick av svaghet och osäkerhet som vi kanske behöver förståelse och medkänsla mest av allt.

Tänk om vi alla försökte sätta oss i den andres skor innan vi dömer. Om vi verkligen tänkte på hur det skulle kännas om det var vi som missade målet eller sa fel. Skulle vi inte vilja ha någon som lyfte oss istället för att trampa på oss? Skulle vi inte vilja ha någon som säger: Det är okej, vi alla gör misstag, du kommer att klara det nästa gång?

Det är lätt att tro att vi själva är överlägsna när vi ser någon göra ett misstag. Men faktum är att ingen av oss är felfri, och alla vi har våra egna svagheter och blinda fläckar. Ingen går genom livet utan att snubbla på vägen, och det är just dessa tillfällen som definierar oss. Hur vi reagerar när andra snubblar säger något om vår egen karaktär. Vill vi vara de som bygger upp, eller de som river ner?

Så nästa gång du ser någon göra ett misstag, på jobbet, i skolan, eller bland vänner, stanna upp och fundera: Hur hade jag velat bli bemött om det var jag som gjorde det misstaget? Skulle jag vilja ha medkänsla, stöd och förståelse? Eller skulle jag vilja bli kritiserad och dömd?

I en värld där vi ofta kämpar med våra egna osäkerheter, kan vi göra en enorm skillnad genom att vara den som lyfter andra när de faller, istället för den som trycker ner dem. Vi växer genom våra misstag, och vi växer också genom att visa medmänsklighet.

Vi har alla våra stunder, och det är just i de stunderna som vi kan vara som mest stödjande, inte bara för andra, utan också för oss själva. Så nästa gång du ser någon snubbla, fundera på hur du kan hjälpa till att lyfta dem istället för att döma. För vi alla behöver någon som tror på oss när vi inte tror på oss själva.