Det går sådär med min 12 weeks of hell-resa just nu. Både kosten och träningen har blivit sisådär, och jag har inte riktigt lagt någon energi på att verkligen försöka. Jag känner att jag hade behövt någon att dela den här resan med, någon att peppa och bli peppad av. Det hade nog gjort allt både lättare och roligare. Just nu känns det som att jag står ensam i det här, och det gör det ännu svårare att hitta motivationen.
Dessutom har vi sorg i familjen. För bara några dagar sedan fick vi beskedet att min sambos farmor somnat in för gott. Det är tungt, och sorgen påverkar både ork och motivation. När man är ledsen är det lätt att tröstäta, och det blir svårare att hitta kraften att ta sig ut på en promenad eller ens försöka hålla sig till planen. Allt känns lite tyngre just nu, och det är svårt att hitta energin till att ta tag i saker.
Jag märker hur mycket känslor påverkar både kosten och träningen. När man mår bra känns det enklare att göra hälsosamma val, men när man är nere är det lätt att ta till mat som tröst. Det är en vana jag försöker jobba bort, men just nu känns det extra svårt. Jag vet att jag borde försöka hålla igång, men samtidigt försöker jag också vara snäll mot mig själv och inte pressa mig för hårt.
Att blogga har också känts svårt. Jag har inte haft lust att skriva eller dela med mig, men samtidigt vet jag att det hjälper att få ner tankarna i ord. Det är en slags terapi att få skriva av sig, även om det ibland känns som att orden inte räcker till för att beskriva allt som rör sig i huvudet.
Jag försöker påminna mig själv om att det är okej att ha perioder där allt inte går som planerat. Livet händer, och det viktiga är att jag inte ger upp helt, utan tar det i min egen takt och låter mig själv känna det jag behöver känna. Sorgen får ta sin tid, och jag vet att motivationen kommer tillbaka så småningom.
Förhoppningsvis hittar jag snart tillbaka till motivationen och orken igen. Jag vet att det blir bättre, även om det är tufft just nu. Har du gått igenom en svacka i din träning eller kost? Hur tog du dig vidare? Dela gärna dina tankar – det är alltid skönt att veta att man inte är ensam i det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar