MELLAN STRESSEN FINNS DET PLATS FÖR OMTANKE

Det känns som att världen rullar snabbare för varje dag. Allt ska gå fort. Vi ska prestera, leverera, visa upp våra liv, lyckas – helst utan att visa trötthet, tvekan eller sårbarhet. Och mitt i allt det där har något börjat hända: vi börjar trycka undan varandra för att ta plats själva. Som om det inte finns nog till alla.

Kanske har du känt det också. På jobbet, i skolan, på bussen, på nätet – folk som tränger sig före, höjer rösten, tar över. Det är som att armbågarna alltid är ute, redo att skydda sitt eller ta lite mer.

Men jag tror inte att det är så vi egentligen vill ha det.

Jag tror att vi alla längtar efter mer värme, mer förståelse, mer gemenskap. Inte mer kamp. Vi vill bli sedda, hörda, uppskattade. Och det får vi inte av att konkurrera med varandra hela tiden – det får vi av kärlek. Av vänlighet. Av att vara mänskliga.

Och nej, det behöver inte vara stora saker. Det handlar inte om att rädda världen på egen hand. Det kan börja i det lilla:

🌟 Att lyssna på någon utan att avbryta.
🌟 Att skicka ett peppande sms till en vän.
🌟 Att säga "förlåt" när man råkat trampa någon på tårna – både bokstavligt och bildligt.
🌟 Att våga säga "jag behöver hjälp" – och våga erbjuda sin hjälp.

En stund jag aldrig glömmer

Jag minns en gång när jag själv var mitt i en stressig period. Jag kände mig osynlig, pressad och trött. På bussen hem satt jag med blicken i mobilen, helt borta i tankar. Då knackade en äldre dam mig försiktigt på axeln och sa med ett vänligt leende: ”Du ser trött ut. Jag hoppas du får en lugn kväll.”

Det låter kanske litet – men det var så stort. Någon såg mig. Någon valde kärlek, mitt i en helt vanlig vardag. Jag glömmer det aldrig.

Vi behöver fler sådana stunder. Vi behöver bli påminda om att vi hör ihop, att vi alla bär på något och att vänlighet är gratis men värd så mycket.

Så vad kan vi göra?

Vi kan börja där vi är.
Vi kan sänka tempot.
Vi kan välja att inte alltid ha sista ordet.
Vi kan backa och låta någon annan få ta plats.
Vi kan tänka: Hur kan jag bidra till lite mer kärlek idag?

För det är så enkelt – och ändå så kraftfullt. Ett vänligt ord kan förändra någons dag. Ett leende kan ge hopp. En stunds lyssnande kan göra att någon känner sig mindre ensam.

Så nästa gång du står inför valet att trycka dig fram – välj istället att sträcka ut en hand. För du vet aldrig hur mycket det kan betyda.

Vi behöver inte vara perfekta. Vi behöver bara vara lite mer mänskliga.

DET JAG INTE VISSTE DÅ, VET JAG NU.

 Misstag.

Bara ordet kan få det att hugga till i magen.
Vi vill gärna tro att vi alltid gör rätt, att vi tar bra beslut, att vi vet vad vi gör. Men sanningen är: ingen går genom livet utan att snubbla ibland. Jag har gjort misstag. Flera stycken. Och även om jag då kände mig ledsen, arg eller förvirrad, så är det just de misstagen som lärt mig mest.

Idag vill jag dela några av dem med dig. Inte för att jag är stolt över allt jag gjort – utan för att jag vet att du kanske sitter där just nu och klandrar dig själv. Och jag vill att du ska veta: du är inte ensam. Och du kan lära dig något viktigt av det som känns som ett nederlag. 

                         

1. Jag försökte passa in – och glömde bort vem jag var

I flera år anpassade jag mig efter andra. Jag ville vara "rätt", säga rätt saker, se ut på ett visst sätt, tänka på ett visst sätt. Jag ändrade mig beroende på vem jag var med, och till slut visste jag knappt vem jag själv var längre. Jag var trött, stressad och... tom.

Lärdom:
Du behöver inte passa in. Du behöver hitta hem till dig själv. Det är bättre att vara älskad för den man är, än accepterad för någon man låtsas vara. Äkta relationer byggs på ärlighet, inte på perfektion.

2. Jag valde tystnad när jag borde ha pratat

Det fanns situationer där jag borde ha sagt ifrån. När något kändes fel. När någon behandlade mig illa. Men jag var rädd för konflikter. Rädd att förstöra stämningen. Så jag var tyst. Jag log och låtsades att allt var okej.

Men inuti kändes det som om jag svek mig själv.

Lärdom:
Din röst spelar roll. Du får säga nej. Du får säga "det där gjorde mig ledsen" eller "jag vill inte det här". Att sätta gränser är inte att vara elak – det är att visa respekt för sig själv.

3. Jag stannade för länge i fel sammanhang

Jag har stannat i relationer, på jobb och i vänskaper som tömde mig. Inte för att det var bra – utan för att det var bekvämt, eller för att jag hoppades att det skulle bli bättre. Men ibland håller vi fast vid något bara för att vi är rädda för att släppa taget.

Lärdom:
Att lämna något som inte längre är bra för dig är inte ett misslyckande – det är ett modigt steg mot något bättre. Allt som tar mer än det ger, förtjänar inte din energi.

4. Jag var rädd för att misslyckas – så jag försökte inte ens

Jag tackade nej till möjligheter. Jag drömde om saker, men sa till mig själv att "det där är nog inte för mig". Jag ville skriva, ville starta eget, ville resa – men rädslan höll mig tillbaka. "Tänk om det inte går?" tänkte jag.

Men vet du? Det gick inte heller när jag inte försökte.

Lärdom:
Det är okej att vara rädd. Men låt inte rädslan styra ditt liv. Våga prova. Misslyckanden är inte farliga – de är steg på vägen. Du lär dig, du växer. Och ibland, ibland lyckas du också.

Vad mina misstag gett mig

När jag tittar tillbaka på de här misstagen idag känner jag inte längre skam. Jag känner tacksamhet. De hjälpte mig att förstå vem jag är, vad jag vill, och vad jag inte längre accepterar i mitt liv. De gjorde mig starkare, ärligare, mjukare.

Jag har lärt mig:

• att förlåtelse (även till sig själv) är läkande
• att mod inte är frånvaro av rädsla, utan att agera trots rädsla
• att livet inte handlar om att undvika misstag, utan att växa genom dem

Till dig som läser

Om du nyligen gjort ett misstag – något du skäms över, eller har svårt att släppa – vill jag säga detta till dig:

Det är okej. Du är mänsklig.
Du växer. Du lär dig. Du utvecklas.

Och kanske, en dag, kommer du kunna se på det där felet och tänka:
"Tack för att det hände – jag blev starkare tack vare det."

SLUTA FÖRSÖKA PASSA IN - DU ÄR REDAN PERFEKT

 Idag satt jag och min bästa vän och pratade om något som vi ofta funderar på, men sällan våga säga högt: skönhetsideal. Vad händer när man inte passar in i den där ramen som samhället tycker att vi ska leva upp till? Det känns som att det är ett konstant tryck som säger oss vad vi borde vara, hur vi borde se ut för att vara "bra nog" eller för att få folk att acceptera oss.

Vi pratade om hur killar, eller kanske mer generellt, hur folk beter sig när de ser någon som inte passar in i den där normen. Och jag ska vara ärlig – det är inte alltid lätt att vara någon som inte ser ut som en Instagram-influencer eller en supermodell. När man är en "tjockis", som vi pratade om, känns det ofta som om man blir bemött med andra blickar, eller rent av inte blir sedd alls. Och det spelar ingen roll om du är den mest fantastiska personen på insidan, om du inte ser ut på "rätt" sätt, verkar det som att du inte alltid får samma uppmärksamhet. 

                           

Jag vet att vi alla, både kvinnor och män, har fått höra den där kommentaren någon gång: "Du skulle vara så mycket vackrare om du bara…". Och den kommentaren, den biter sig fast. För i ett samhälle som älskar att sätta oss i boxar, blir det svårt att känna att man duger som man är. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här. För vi lever i en värld där vi hela tiden jämför oss med andra, där alla bilder vi ser på sociala medier verkar vara perfekta – och där det känns som att om du inte ser ut på ett visst sätt, så spelar du inte riktigt i samma liga.

Men i dag sa min bästa vän något som verkligen fick mig att tänka: "Varför måste vi vara något vi inte är för att bli accepterade?" Och den frågan har stannat hos mig. För varför känns det som att vi hela tiden måste anpassa oss, sluta vara oss själva för att passa in i någon annans bild av vad som är "rätt"? Det är som att vi har glömt bort att det finns tusentals olika sätt att vara vacker på. Och det är så lätt att glömma, för vi matas med bilder av en specifik kroppstyp – den smala, nästan "perfekta" kroppen – och så glömmer vi att vi alla ser olika ut, och det är okej.

Jag vill tro att det handlar om att börja ifrågasätta det här, om att verkligen inse att vi inte behöver passa in för att vara värdefulla. Vi är mer än våra kroppar, mer än de ytliga sakerna som folk tycker att vi borde vara. Och ju mer vi pratar om det, ju mer vi inser att vi inte är ensamma om att känna den här pressen, desto lättare blir det att förstå att vi faktiskt kan vara oss själva – utan att behöva be om ursäkt för det.

Så till alla er som känner er osynliga ibland, eller känner att ni inte är accepterade för den ni är: Jag ser er. Jag vet hur det känns att vara "för mycket" eller "för lite" för någon annan. Men det betyder inte att ni är mindre värda. För vi är alla olika, och vi har alla något unikt att erbjuda – och det har inget med kroppstyp att göra.

Så nästa gång någon säger något om hur du borde vara eller se ut, tänk på det här: Du är redan nog, precis som du är. Och det är något som vi alla borde påminna oss själva om varje dag.

VILL DU VETA VAD TAROTKORTEN SÄGER? LÅT OSS LÄSA DOM TILLSAMMANS!

Hej alla! Jag ville dela något jag verkligen brinner för – tarot! Jag har lagt tarotkort i några år nu, men jag känner mig fortfarande som en nybörjare på resan. Har haft ett kort uppehåll, pga att livet kommit emellan. Men känner mig redo att ta tag i detta igen. Det är en sådan spännande och lärorik process där varje läggning ger nya insikter och förståelse.

Det som gör min tarotläsning lite speciell är att vi tolkar korten tillsammans. När du bokar en session med mig, kommer vi att gå igenom korten och deras budskap tillsammans. Det handlar om att utforska och förstå vad korten vill säga just för dig i din nuvarande situation. Jag tror att tarot kan vara ett fantastiskt verktyg för att få nya perspektiv på allt från relationer till karriär eller personlig utveckling. 

                               

Jag erbjuder:

✨ 15 minuters tarotläsning för 100 kr

✨ Svar via mail eller Messenger 

✨ Betalt via swish 

Det bästa med att tolka tarotkort tillsammans är att vi både kan reflektera över budskapen och hur de relaterar till just din livsresa. Det är inte bara jag som läser korten för dig – vi gör det tillsammans!

Är du nyfiken och vill ha en läsning? Skicka gärna ett meddelande så bokar vi en tid!

JAG KLARADE DET!!

Igår blev det fika på jobbet under frukostrasten. Chokladbollar stod framdukade - min absoluta favorit. Det var verkligen en utmaning att stå emot! Tankarna snurrade i huvudet: "ingen vet ju att jag bantar, så det gör ju inget om jag  tar en". "min sambo ser mig inte, så ingen behöver veta".... Det är så lätt att hitta ursäkter för att unna sig något, speciellt när det handlar om något som man verkligen älskar. 

                                     

Men vet ni vad? Jag tog ingen! Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Det kanske låter som en liten sak, men för mig var det en stor seger. Att kunna säga nej när suget är som starkast är en viktig del av min resa. Det handlar inte om att aldrig unna sig något gott, utan om att göra medvetna val som tar mig närmare mitt mål.

Idag kändes det skönt att vara förberedd. Jag hade med mig protein-iskaffe och en diet meal bar från Bodylab till frukost, och det höll mig mätt och nöjd. Det är verkligen något jag ska bli bättre på – att ha bra alternativ redo, så att jag inte ens behöver fundera på att ta det där fikabrödet.

Den här resan är inte lätt, men jag lär mig något nytt om mig själv varje dag. Små segrar som den här ger mig motivation att fortsätta. Hur gör ni för att stå emot frestelser? Dela gärna era bästa tips i kommentarerna!