SPÅR I MÖRKRET - KAPITEL 3

Sally klev in i huset. Kläderna var blöta, men hon brydde sig inte. Hon höll boken hårt mot bröstet. Den kändes varm, nästan som om den levde. 

Allt var tyst i huset. För tyst. Hon gick långsamt in i köket och la boken på bordet. Lampan över diskbänken lyste svagt. Hon torkade sitt ansikte med en handduk och tittade på boken. Den såg gammal ut, men nu verkade något vara fel.

När hon öppnade boken igen... var sidorna tomma.

Alla bilder och ord hon sett innan var borta. Inget fanns kvar, bara gamla, gula sidor. Sallys mage knöt sig. Vad var det som hände?

Hon bläddrade snabbt till sidan där hon sett bilden på sig själv och kvinnan. Fortfarande tomt. Var det bara en dröm?

Då hördes ett ljud från övervåningen. Ett duns. Sally stelnade till. Hon visste att hon var ensam hemma – eller?

Med försiktiga steg gick hon upp för trappan. Varje steg knarrade under hennes fötter. Dörren till farmors gamla rum stod lite öppen. Hon hade inte varit där på länge. 

                               

Hon tog ett djupt andetag och gick in.

Rummet var stilla. Det såg ut som det alltid hade gjort, nästan som om farmor nyss varit där. Det luktade lavendel.

På sängen låg något – en liten lapp.

Sally gick fram och tog upp den. På lappen stod:

"Sök där skuggorna aldrig vilar. Där löften blev kedjor, och tiden stannade."

Texten såg ut som den i boken.

Plötsligt knarrade golvet bakom henne. Hon vände sig om – ingen där. Men i spegeln såg hon något.

En kvinna stod bakom henne. Hon hade långt mörkt hår och allvarliga ögon.

Sally vände sig snabbt om – rummet var tomt.

När hon tittade tillbaka i spegeln… var kvinnan borta.

Sally höll hårt i lappen. Något höll på att hända. Något som började med farmor.

Men nu handlade det också om henne.