FRÅN STUDENTFIRANDE TILL TÅRAR I LAHOLM

Vilken helg det blev – både känslosam, rolig och lite oväntad på slutet.
Det började i fredags med en studentfest för min kompis systerdotter. Det bjöds på grillat, god dricka och ett riktigt härligt sällskap. Vi satt ute i trädgården och njöt av det fina vädret. Så roligt att få träffa alla igen – det var längesen vi sågs. Bara att sitta där och prata, skratta och känna sommaren – det gjorde något gott med hela mig. 

                                       

På lördagen blev jag och en vän hembjudna till några bekanta, Linda och Fredrik. Och ja, det blev grillat även där – och det var supergott! Vi hade med oss en liten frysväska med några cider, och Linda bjöd även på lite rosévin. Kvällen fylldes med skratt och samtal om gamla minnen och allt möjligt mellan himmel och jord. Jag kan inte minnas när jag skrattade så mycket senast. Så skönt att få såna kvällar ibland – de fyller på energi på riktigt. 

Men sen kom hemresan... ja, den blev ett litet äventyr i sig. Vi skulle ta sista kvällsbussen hem, den som gick 22:40. Först var bussen bara två minuter sen, sen blev det ännu några minuter till. När klockan började närma sig 23 började vi undra om den ens skulle komma. Och ärligt talat – att sitta och vänta i en busskur mitt ute i ingemansland i två timmar till kändes inte så lockande.
Som tur var kunde Nillan ringa en av sina bekanta och fråga om hon kunde tänka sig att vara vår privata taxi – och det kunde hon! Så vi kom hem tryggt och med ett skratt även där. 

Och idag tog jag en tur med bussen in till Laholm. Skulle bara handla lite på Coop ("Skotten") – ingredienser till kvällens hemmagjorda pizza och lite till frukost och mellis. En enkel plan.
Men när bussen rullade förbi området där jag brukade bo, kom alla minnen tillbaka. Jag satt där och log för mig själv – det kändes så bekant, så tryggt. Men när jag sen klev av bussen några hållplatser senare, sköljde en stark känslovåg över mig. Det blev för mycket på en gång – alla minnen, känslor och saknad. Tårarna kom, och jag fick nästan svårt att andas. Fick ringa min vän som hjälpte mig lugna ner mig, och efter ett tag gick det bättre.
Laholm är verkligen hemma för mig. Jag saknar det här stället så mycket – miljön, människorna, hela livet här nere. Jag flyttade för åtta år sen och bor numera i Borlänge, men varje gång jag kommer hit känner jag hur mycket jag hör hemma här. Tyvärr är det långt att resa och tågresan kostar en del, så det blir inte så ofta som jag skulle önska. Men mitt hjärta… ja, det är kvar här.
En helg med både skratt, tårar och påminnelser om vad som betyder något. Och det är väl precis så livet ska kännas ibland.