“Jag stod där framför min garderob, kluven mellan att välja den gamla favorittröjan eller något nytt och modernt. Det fick mig att tänka: Vad skulle mina kläder säga om de faktiskt hade röster? Skulle de vara glada för att jag fortfarande använder dem, eller skulle de vara trötta på att bara stå där i mörkret och vänta på sin tur?”
Om Mina Kläder Kunde Prata – Vad Skulle De Säga? Tänk om mina kläder kunde prata. Alltså, inte som om de bara säger något då och då, utan om de verkligen hade sina egna tankar och känslor om mig och hur jag behandlar dem. Vad skulle de säga? Skulle de vara stolta över mig, eller skulle de bara rulla med ögonen varje gång jag slänger dem på golvet? Här är en liten inblick i vad mina kläder skulle säga om de faktiskt kunde prata.
Min favorittröja: "jaha, så nu har vi kommit hit, va!?"
Först och främst, min älskade favorittröja. Du vet den där tröjan som är så mjuk att den känns som en kram från en gammal vän varje gång du tar på dig den!?! Jag tror den skulle säga: "Allvarligt, har du haft på dig mig varje söndag i tre år nu? Jag är ju inte direkt en del av din modegarderob längre, men du har alltid mig när du behöver mig." Och visst har den rätt. Det spelar ingen roll om vi bara ska vara hemma och kolla på Netflix eller om vi ska på en spontan fika, den här tröjan är alltid med. Visst, den har sina fläckar från kaffet och är kanske inte så "fräsch" längre, men vi har gått igenom så mycket tillsammans. Jag vet att den ibland undrar varför jag inte använder den på en "riktig" utekväll, men den förlåter mig varje gång. Kanske har vi bara en oskriven överenskommelse om att vi inte behöver vara perfekt – bara bekväm.
Jeansen: "Jag var bättre när vi var unga, du vet."
Så kommer vi till mina favoritjeans. Ja du vet precis vilka jag menar. Dom där jeansen som passade så bra...... för ett par år sedan när jag var lite mer....spänstig. Jag har på mig dom ibland men de börjar bli lite för trånga runt midjan och benen känns inte lika bekväma som när vi först träffades. Jag tror att de verkligen har tröttnat på mig. De skulle nog säga: "Kom igen, du vet att vi inte är vänner längre. Kan du inte vara ärlig mot oss båda och gå vidare?" Och visst, de har rätt. Men varje gång jag försöker ge upp dem så finns det en liten röst i mitt huvud som säger, "Nej, de är ju ändå så snygga, ge dem en chans till!" Och så hamnar vi där igen – jag med mina jeans som knappt går att knäppa och de som bara väntar på att bli ersatta av något nytt och fräscht.
Träningskläderna: "vi har inte setts på länge, va!?"
Åh, träningskläderna. Dom är alltid så entusiastiska. De är där när jag bestämmer mig för att jag ska börja träna, de står där redo och väntar på att få vara en del av min aktiva livsstil. Men ärligt talat, vi har inte umgåtts så mycket på sistone. Varje gång jag ser på mina träningskläder ligger de där i en hög i garderoben, nästan som om de tittar på mig med förväntan. De säger säkert något i stil med: "Jaha, så du är på väg till gymmet, eller hur? Eller inte? Okej då, vi ses nästa gång." Och varje gång jag öppnar dörren till gymmet, vet jag att mina träningskläder nästan vill ge mig en applåd – om de bara hade händer, förstås. Men vi vet båda att de förmodligen är ganska besvikna när jag istället väljer att spendera dagen i soffan.
Den där skjortan: "Kom igen, du måste ju förstå att vi inte är för en kväll i soffan!"
Så har vi då min skjorta. Du vet den där fina skjortan som är perfekt för speciella tillfällen – den är för fest, för middagar, för något lite finare än den vanliga vardagen. Den här skjortan är alltid redo att göra ett intryck, men jag använder den inte tillräckligt ofta. Varje gång jag ser på den ligger den där, strykt och prydlig, och säger: "Allvarligt talat, du ska inte bara använda mig på jobbintervjuer. Jag kan vara så mycket mer än så, du vet!" Och jag håller med. Den skulle vara fantastisk för en utekväll med vänner eller på en middag, men i stället slutar det ofta med att jag väljer att bara hänga i jeans och tröja. Skjortan skulle nog också påminna mig om att det faktiskt är okej att klä upp sig ibland – vi kan vara fina utan anledning också.
Favoritstrumporna: "Nu snackar vi - det här är livet"
Och så har vi mina favoritstrumpor. Dom är kanske intye dom mest glamorösa eller trendiga, men dom är helt klart dom mest älskade. Jag älskar att ta på mig dom när jag kommer hem efter en arbetsdag - det känns som att hela världen blir lite mjukare. Det spelar ingen roll om de är fula eller slitna, de är alltid där för att ge mig en kram runt fötterna när jag behöver det som mest. Om mina strumpor kunde prata skulle de nog säga något i stil med: "Äntligen! Nu kan vi slappna av. Ingen stress, bara ren komfort." Och jag kan inte annat än hålla med.
De bästa stunderna i mitt liv involverar oftast ett par mjuka, bekväma strumpor och en kopp te framför TV:n. Det spelar ingen roll om jag bara är hemma och slappar eller försöker få ihop några snabba sysslor, mina strumpor gör alltid sitt jobb och ser till att jag känner mig lugn och avslappnad. Vi har en oskriven förståelse – ingen press, bara ett fint och mysigt vibe. Och låt oss vara ärliga – vi har alla haft den där dagen då det enda vi vill ha på oss är våra favoritstrumpor, eller hur?
Så tack, mina strumpor, för att du alltid finns där för mig. Oavsett om vi ska stanna hemma hela kvällen eller om jag har bråttom, är du min trogna följeslagare. Och jag lovar – jag kommer aldrig att förlora dig i tvätten!!!
Sammanfattning: Våra kläder säger alltid mer än vi tror. När jag tänker på det, så skulle mina kläder nog ha ganska mycket att säga om mig. De har varit med om mycket – från tröjor som burits för filmkvällar, till de där klädesplaggen som jag verkligen borde ge en chans till. Ibland kanske vi inte uppskattar våra kläder för vad de verkligen är – trogna vänner som alltid är där för oss, i regn och solsken, på bra och dåliga dagar. Och även om vi kanske inte alltid behandlar dem som vi borde (ja, jeansen – vi måste prata om detta snart), så vet vi att de alltid kommer att vara där när vi behöver dem. Det handlar inte om att vara perfekt, utan om att vi tillsammans skapar de där små, roliga ögonblicken i vardagen.
Så nästa gång jag öppnar garderoben, kanske jag ska vara lite mer tacksam för allt mina kläder gör för mig. Och kanske ge de där träningskläderna en chans att vara med i ett träningspass eller ge skjortan en plats i solen – bokstavligt talat.
"Så jag kanske inte alltid behandlar mina kläder som de förtjänar, men vi har alla våra små hemligheter. Och i slutändan handlar det ju om att vi trivs tillsammans – trots fläckar, skröpliga sömmar och trånga jeans!"
Vad skulle dina kläder säga om dig? Kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar