SJÖN - KAPITEL 6

Sally stod vid vattenbrynet, med mammas dagbok i jackfickan och vinden från sjön i håret. Det var något med platsen. Sjön såg ut precis som den alltid hade gjort – blank, fridfull, inramad av vass och barrträd. Men nu, när hon visste vad hon visste, kändes den annorlunda. Som om vattnet bar på minnen. Som om det kunde minnas åt dem som glömt. 

                                  

Hon gick längs strandkanten till den gamla bryggan. Det var här hon brukade bada som barn. Här hennes mamma brukat sitta på en filt och läsa, med solen i håret och fötterna i vattnet.

Men Sally mindes plötsligt något annat. En gång, när hon var kanske nio, hade hon vaknat tidigt och smugit ner hit själv. Och då hade hon sett sin mamma stå på bryggan – inte sitta. Barfota, i nattlinne, med armarna längs sidorna. Stirrandes ut över vattnet. Helt stilla.

Sally hade blivit rädd och gömt sig bakom ett träd. Hon visste inte varför, men något i mammans hållning hade skrämt henne. Något stelt. Som om hon inte riktigt var där.

Hon såg sig omkring nu, letade efter något som kunde förklara mer. Marken var mjuk av mossa och gamla barr. Vid sidan av stigen låg ett halvruttet träskjul där de förvarade fiskeutrustning förr. 

                         

Hon sparkade upp dörren.

Allt luktade gammalt. Men där, bland gamla rep och en trasig flytväst, låg något som inte borde vara där. En plastpåse, förseglad med tejp.

Inuti:
– Ett fotografi.
– En liten, röd barntröja.
– En anteckningsbok.

Fotot föreställde en flicka. Ungefär tio år. Hon såg ut som Sally, men det var inte hon. Det var Emily. Hennes syster.
Bakom henne stod deras mamma – leende, men inte mot kameran. Blicken var riktad åt sidan. Som om något utanför ramen fångat hennes uppmärksamhet. Något man inte kunde se.

Sally öppnade anteckningsboken.

På första sidan stod bara:

“Jag minns inte vad som är dröm längre.”