SALLY HÖR DET IGEN - KAPITEL 11

Sally stod kvar vid trädet.
Den röda leksaksbilen låg i hennes hand.
Hon höll den hårt. 

                               

                                                 

Hon visste inte varför hon började gråta.
Tårarna bara kom.
Det kändes som om något i henne mindes – fast hon inte själv gjorde det.

Det var kallt i skogen, men hon kände inte kylan.
Det var som om luften runt henne hade blivit tjock.
Som om skogen höll andan.

Och så hörde hon det igen.
Inte med öronen.
Inuti huvudet.

"Kom närmare."

Hon tog ett steg bakåt. Hjärtat slog hårt.
”Vem är det?” viskade hon.
Men ingen svarade.

Skogen var tyst.
Men hon visste att något såg henne.

Hon ville springa tillbaka till stugan.
Men benen kändes tunga.
Marken ville inte släppa taget.

Då såg hon något längre in bland träden.
Något ljust.
En liten gestalt. Ett barn?

Det stod stilla. Vände sig inte om.
Sally kisade.
Det såg ut att ha vitt nattlinne på sig.
”Hallå?” sa hon, med tunn röst.
Barnet rörde sig inte.

Men Sally kände – hon måste följa efter.