Jag fick höra en sak häromdagen som fastnade:
"Du är en helt annan person med dom än du är med mig."
Först visste jag inte riktigt hur jag skulle ta det. Det kändes lite som en pik. Som om jag var oäkta. Eller som om någon ville säga att jag spelar en roll. Men ju mer jag tänkt på det, desto mer har jag förstått något viktigt:
Ja, jag är annorlunda med olika människor.
Men det betyder inte att jag fejkar. Det betyder bara att jag är människa.
Jag bär på flera sidor. Precis som du. Jag har en lugn, eftertänksam sida. En sprallig, skämtsam sida. En djup och känslig sida. En ironisk sida. En sida som tar plats, och en sida som gärna stöttar andra från bakgrunden.
Och beroende på vem jag är med – så kommer olika delar fram.
Med vissa människor känner jag mig fri att prata om allt. Då öppnar jag upp, skrattar högt, berättar drömmar, går in i känslor. Med andra kanske jag är mer försiktig. Känner av. Låter dom styra samtalet. Inte för att jag är rädd – utan för att varje relation har sin egen rytm.
Jag vet att det kan verka förvirrande.
Att se mig i ett annat sammanhang och tänka:
"Varför är hon så med dom, men inte med mig?"
Men det handlar inte om att någon får en bättre version.
Det handlar om dynamik. Kemi. Trygghet. Tid.
Det handlar om att vissa sidor av mig vaknar i mötet med just den personen. Det är inte något jag planerar. Det bara händer. Det är som att olika människor har nycklar till olika delar av mitt inre. Och det är inget konstigt med det – det är snarare vackert.
Men jag fattar också att det kan göra ont för någon att känna sig utanför. Att känna att man inte får se hela mig. Eller att jag är mer "levande" i vissa sammanhang. Om du känner så – då vill jag inte att du håller det inom dig. Säg det. Fråga. Vi kan prata. För jag vill aldrig att någon i mitt liv ska känna att de inte är viktiga.
Men snälla, tro inte att jag är fejk bara för att jag är olika med olika människor.
Jag är fortfarande jag – i alla versioner.
Bara i olika färger, olika tonlägen, olika nyanser.
Och vet du vad?
Det gäller nog dig också.
Har du fått höra samma sak någon gång? Eller har du känt det om någon annan? Hur hanterar man det? Jag vill gärna höra dina tankar.
Ja alla har vi olika sidor av oss själva. Det bästa är när man kan vara helt sig själv med alla. Det mår ens själ bäst av. Men det är inte alltid så lätt att vara sig själv i alla sammanhang. Det västa som finns är när man ser hur folk fejkar och speciellt om man vet hur de egentligen är. De visar upp en bild av sig själv som förstående, ärlig, trevlig, hjälpsam mm. Men när man sedan har känt dem ett tag så kommer en helt annan sida upp, hur de manipulera för att få sin vilja igenom.
SvaraRadera